Inte Alltid Stark

Tuffa veckor!

Jag blev sjuk, blev beordrad sängläge fram till infusion av cellgifter/Mabthera.
Jag han iaf piggna på mig och fick iaf mina cellgifter på torsdagen.

Infusion gick bra. Fick en allergisk reaktion i början, fick pausa en halvtimma, sen körde vi igång igen.
Det tog hela dagen denna gången också.. lite snabbare än förra gången.. men fortfarande ca 6 timmar.
Jag kan bara refferera tillbaka till ett tidigare inlägg angående mina "vänner".. flera stycken hade sagt att dem skulle komma förbi och hålla mig sällskap under behandlingen.. INGEN kom.
Jag messade då min kompis, kompis som kvällen innan frågat om jag ville ha sällskap.
Hon var på ICA MAXI och handlade när jag skrev, men det tog inte längre än en halvtimma så var hon på plats vid min sida, köpte med sig lunch och satt med mig nästan till slutet av dagen.
Så tacksam som jag är för denna människa har jag inga ord att beskriva.. Men jag är tacksam iaf.
Är det inte tragisk (Men samtidigt fint) att de människor som stöttat och funnits för mig detta år när hela mitt liv vänts upp och ner, är inte dem jag trodde stod mig närmast.. Utan människor jag känner VIA mina vänner, och vissa undantag av vänner i andra städer, som utan tvekan funnits där för mig.
Men i det stora hela, så kan jag definitivt säga att det är mina "nya" vänner som ställt upp.
Det gör mig bitter, men samtidigt vet jag att detta är en del av livet och att "växa".
Man växer ifrån vissa människor, man inser hur självupptagna och egoistiska vissa är och när man inte har tid att ställa upp på sånt längre.. så är det rätt naturligt att dessa människor faller bort..... Fram tills dessa självupptagna människor själva behöver stöd.. då förväntas det att jag ska ställa upp. Detta vet jag för så har det alltid varit. Enda skillnaden är att då har jag haft tid och energi att ställa upp på detta. Det har jag inte nu. Så det kommer bli intressant att se hur reaktionen blir från dessa människor när jag inte längre kommer springandes.

 

Tack vare allt som hänt detta år.. Trotts alla hemskheter.. Så känner jag att jag börjat hitta den personen jag vill vara. Jag har efter att ha gått (sprungit) in i väggen i full fart av ren stress och utmattning, Börjat komma ner i varv och har funnit harmoni. Detta är JÄTTE ovant för mig och är något jag fortfarande lär mig.. Att bara njuta av lugna stunder och inte konstant söka efter nästa sak att göra.

Jag känner på många nivåer att jag mår bättre av den nya lugna omgivningen och har blivit mer lyhörd för mig själv och för vad jag behöver. Börjat sålla i energibovar och rensat bort en hel del bovar ur mitt liv.
I samband med att mer utrymme har frigjort efter rensningen.. så har jag fått mer rum och möjlighet att släppa in rätt personer. För att nämna några diamanter som utan tvekan är enledningar till att jag orkat mig igenom detta år.. Rusana, Anna, Maria och Sanna.

Rusana som med sin evigt fantastiska energi och lycka ALLTID får mig på bra humör. Du är så värd all lycka!
Anna som bara förstår, aldrig dömmer och bara stöttar. No questions asked.
Maria som är som min stressboll! haha! Soffa, god mat, film och skitsnack. Det gör livet lättare.
Och Sanna... Världens bästa Sanna. Så värdefull du är för mig!

Du lyssnar, ger råd och stöttar. Alltid.. Vilkorslöst och utan att tveka. Jag vet faktiskt inte hur jag skulle orka utan dig. Tack för allt du gör för mig och för att du får mig att se saker från en annan vinkel.
Nu är det såklart andra vänner som också finns.. Och ni vet vilka ni är. Jag ser er, jag hör er och jag älskar er.

 

Alltid!

Puss å sånt!