Sjukling
Mina lungor mår inte as bra just nu.
Jag hostar och hostar och hostar. I helgen hade jag feber också.
Ringde vårdcentralen som skrivit ut cocillana. Thank you Jesus!
Cocilana må vara starka grejer, men det hjälper verkligen.
Jag hostar och hostar och hostar. I helgen hade jag feber också.
Ringde vårdcentralen som skrivit ut cocillana. Thank you Jesus!
Cocilana må vara starka grejer, men det hjälper verkligen.
Jag har med tanke på min hälsa just nu, inte haft ork till att uppdatera bloggen.
Har ju inte direkt hänt så mycket eftersom jag legat i sängen exakt hela gelgen.
Idag är jag dock feberfri, så jag är uppe och rör mig.
Jag kan bli lite irriterad på mig själv i det syftet att jag blir så löjligt selektiv vem jag vill ha runt mig när jag är sjuk.
Vill inte prata eller träffa någon.. förutom extremt få människor. Problemet uppstår när dessa personer inte har tid.
Det problemet uppstod i helgen. Det fanns bara EN person jag ville pata med, och givetvis hade han andra saker för sig.
Har ju inte direkt hänt så mycket eftersom jag legat i sängen exakt hela gelgen.
Idag är jag dock feberfri, så jag är uppe och rör mig.
Jag kan bli lite irriterad på mig själv i det syftet att jag blir så löjligt selektiv vem jag vill ha runt mig när jag är sjuk.
Vill inte prata eller träffa någon.. förutom extremt få människor. Problemet uppstår när dessa personer inte har tid.
Det problemet uppstod i helgen. Det fanns bara EN person jag ville pata med, och givetvis hade han andra saker för sig.
Denna person har blivit lite av en "corner stone" för mig. En go to när jag känner att livet svänger lite för snabbt.
Han har inte funnits i mitt liv mer än några månader, men av någon anledning så lyckades han komma närmare mig än vad någon annan lyckats med de senaste åren. Jag håller honom ENORMT nära hjärtat och jag tror med allt jag har att det finns en anledning till detta.
Jag känner mig "hemma" när jag pratar med honom. Som om det liksom bara ska vara så. Och alltid har varit så.
Kanske fanns han vid min sida i ett tidigare liv (om man tror på sånt), jag vet inte.. Men han är speciell för mig och jag skulle nog gå sönder om jag miste honom.
Han har inte funnits i mitt liv mer än några månader, men av någon anledning så lyckades han komma närmare mig än vad någon annan lyckats med de senaste åren. Jag håller honom ENORMT nära hjärtat och jag tror med allt jag har att det finns en anledning till detta.
Jag känner mig "hemma" när jag pratar med honom. Som om det liksom bara ska vara så. Och alltid har varit så.
Kanske fanns han vid min sida i ett tidigare liv (om man tror på sånt), jag vet inte.. Men han är speciell för mig och jag skulle nog gå sönder om jag miste honom.
Jag känner mig lite stressad över denna vecka.
Jag vet att jag behövs på jobbet, men jag vet också att jag borde vara hemma och kurera mig.
Arbetsnarkomanen i mig hoppar av förtjusning att inte ha feber, medan huvudet som är utbränt sedan ett år tillbaka.. säger luuuuugn nu!
Jag vet att jag behövs på jobbet, men jag vet också att jag borde vara hemma och kurera mig.
Arbetsnarkomanen i mig hoppar av förtjusning att inte ha feber, medan huvudet som är utbränt sedan ett år tillbaka.. säger luuuuugn nu!
Jag väntar otåligt på att min hunkiga neurolog, Andreas ska återkoppla till mig angående provsvar.
Jag är väldigt nyfiken på hur det såg ut, och höra om han tänkt något mer på mina stammceller som jag såååå gärna vill ha. Det är en sjukt svår behandling. En som många hade passat på. Men jag vill ha dom!
Jag är väldigt nyfiken på hur det såg ut, och höra om han tänkt något mer på mina stammceller som jag såååå gärna vill ha. Det är en sjukt svår behandling. En som många hade passat på. Men jag vill ha dom!
Jag vill ha en chans att bli frisk. Jag känner till riskerna, bieffekterna osv. Men jag känner även till MS, och vad det kan innebära för min framtid. Men den medicineringen jag har idag, cellgifter.. Den är hård. Så finns det en bättre och mer effektiv behandling som till och med kan innebära slutet för min MS. Så vore det korkat att inte ta chansen!
Puss å sånt
